En tandlös historia

Har ett par kompisar på ön Jersey i engelska kanalen, som var höst åker ut på en "gutte-tur" till ön Alderney för att fiska och leva lite "grabb-liv" under en vecka. Fiske på dagarna och puben på kvällarna.
En kväll blev det ett rejält sjöslag, och sällskapet var inte i bästa form klockan sex på morgonen när de bordade den chartrade båten nere i hamnen. Dessutom blåste det rejält, och rejäl sjöhävning väntade redan vid hamninloppet.
Kompisen Ian tycker inte om sjögång när han mår som vanligt, och denna dag var måendet betydligt sämre än så. Det var bara ett par sjömil ut till fiskeplatsen, men vid framkomsten hade Ian "matat mås" så till den milda grad att han var helt slut. Det värsta var dock att under den sista "matningen" tappade han den lösgom han hade på överkäken ner i havet.
Vilket elände! Fyra dagar kvar, och nu skulle folk skratta sig fördärvade åt honom på på båten och på puben. Däremot skulle hans fru inte skratta lika gott när han kom hem! Vilket elände!!!
Ian agnade bottentacklet med möda, släppte ut och sjönk sedan utmattat ihop mot styrhusväggen - och somnade ganska omgående bort från eländet.
En av kompisarna fick efter en stund för sig att Ian inte hade haft nog jäkligt denna morgon, utan tog tag i linan och drog utan att Ian märkte något, upp hans bete. Han tog loss agnet, och plockade ut den lösgom han själv hade på överkäken, krokade på denna på Ians krok och släppte ner det märkligt agnade tacklet i havet.
Sedan ryckte han till kraftigt i linan, och sprang åt sidan, så att när Ian yrvaket flög upp anande han inget, utan var säker på at han haft ett rejält hugg!! Ian väntade en stund, men inget hände.
-"Den tog säkert agnet! konstaterade kompisarna, och Ian instämde och vevade upp.
-"Men herregud!! Titta!!! Jag har krokat min egen lösgom!! Vilken fantastisk tur! Jag kan inte tro att det är sant!!!" Ian var överlycklig och dansade runt på däck av lycka, innan han plockade loss lösgommen från kroken, torkade av den och stoppade den i munnen.
Men efter någon sekunds mixtrande, plockade han ut gommen, tittade besviket på den och utbrast:
"-Äh, det här är ju inte min lösgom..." och kastade tillbaka den i havet..........

För Ian blev dock resten av resan lite lugnare än vad han befarat, eftersom att man nu var två med insjunken överläpp.Om det sedan var delade bekymmer eller dubbel glädje, eller båda delarna kan man bara gissa sig till.
Men historien är en klassiker på kanalöarna vid det här laget....